Åja, ännu är den inte slut, men det börjar närma sig...
Vi har varit två veckor utanför Ö-vik och haft det bra, vädret har varit snällt mot oss, både med sol, temperatur och vindar.
Vi har paddlat en del, men det har varit dagsturer.
Redan dag två så satte vi iväg och rundade två av öarna som finns utanför stugan. Ingen lång tur, men lite lagom för att komma bort och sola och fika.
Vi gick iland på en fin klipphäll och fick några sköna timmar i solen.
Det var som sagt oftast ganska lugnt, vi kunde paddla ut till öppet hav och möta horisonten, även om det gick lite sidvågor där som gjorde Isfjorden (eller mig???) nervös så vi gick inåt istället
Det fina med höga kusten är att antingen så är det klipphällar eller så är det sand och här är det ju sand. Utanför öppningen bakom båtarna är det sedan Finland nästa...
Mer paddling runt öarna, denna gång med Svärfar i släptåg.
Jag kunde inte låta bli att fotografera denna söta tjej i en fantastisk gammal träkajak. Både hon och kajaken såg ut att trivas i julikvällen (här var det ganska mörkt...)
Isfjorden ser lång ut på bild, men den känns ganska smidig i vattnet. Den svänger fint på slaget och den går att kanta rejält utan att den ger vika.
Det blev mycket bilder på mig i år, men jag har ju tagit nästan alla bildena på bloggen själv tidigare så det är väl inte mer än rätt att även jag får vara med ;-)
Fredrik ville testa också, en dag när det blåste på ganska skapligt. Jag var sådär sugen, men tänkte att "va fan..." Capellan går hur fint som helst i sjö och verkar nästan oberörd. Isfjorden går säkert kanon i sjö även den, om den får en pilot som kan koppla av och bara låta den flyta på och förlita sig på slutstuvheten... Jag är inte där ännu.
När vi åkte iväg så hade vi en skaplig medsjö och det gick fantastiskt fint!
När vi paddlade tillbaka så hade vi motsjö, vilket ju skall vara okej, men den grävde ner sig skapligt mellan vågorna och det kändes som om jag mest satt och stöttade med låga stöd istället för att paddla på. Jag har frågat Björn T och vi har kommit fram till att kajaken kan få lite last för att bli lite mer stabil, eller skita i att det är ostadigt och paddla på, det kan behövas några läskiga timmar innan man blir kompis med kajaken...
Sista paddlingen för denna gång, vi fick ett helt fantastiskt väder en morgon, det var i stort sett bleke så vi gick rakt över fjärden till andra sidan för lite upptäcksfärd.
Jag har fått lära mig att om det är en lodrät klippvägg så är det djupt även under ytan... ÄÄÄ, fel! Här är det sandbotten bara 20cm under ytan och kanske en meter ut eller så.
Det är ganska mäktigt med lodräta klippor. Vi fortsatte sedan vår upptäcksfärd. Vi har inte ens åkt båt här tidigare beroende på att det är så lömskt och grunt på denna sidan och det kan vi bekräfta, det var 20cm djupt även 100m ut från land så det gick fortare om vi hade stakat istället för paddlat, ja vi högg i sandbotten flera gånger.
När vi kommit runt blev det ett par timmar på några fina hällor igen innan vi gick tillbaka till stugan.
Jag hade varit inne på att gå upp tidigt någon morgon och fota soluppgången, men alltid varit för trött och lat, men sista natten så vaknade jag vid 4-tiden och möttes av denna soluppgång genom sovrumsfönstret, ganska okej tycker jag!
När vi åkte hemåt så svängde vi ner till hamnen i Ö-vik för att titta på Ostindiefaraden Götheborg som var på besök i några dagar på sin "Baltic Sea tour", ett mäktigt skepp, inget annat finns att säga! Att ha skapat denna fantastiska båt i nutid är imponerande och så är det kul att den ser ut som 1700-tal och är tekniskt bestyckat som 2000-tal.
Tja, det är ju inte bara båtar och kajaker som man kan ägna sig åt på semestern, vi var och tittade på speedway, Rospiggarna mot Dackarna. Trist nog så förlorade Rospiggarna med 4 poäng. På bilden är det Greg Hancock i röd hjälm som leder före Cris Slabon i blå som i sin tur är hårt uppvaktad av Andreas Jonsson i gul. Speedway är en ganska kul sport, korta intensiva heat och snabbt mellan varje. Och så är det vår tids gladiatorspel, det är rätt tuffa killar, även om elitserien inte på långa vägar är lika hård som Speedway GP (VM) där det smäller i vart och vart annat heat.
Och så var det ju solförmörkelse också, som tur var så var det molnigt här och det underlättade en del när man ville titta på solen eller som i det här fallet, ta kort. Trots molnigheten så är denna bild tagen med 1/2000 del, bländare 32 och ISO 100 så det var ganska ljust ändå. Det syns även på kontrasten, att de gråa molnen är svarta bå bilden... Läckert i vilket fall som helst.
Nu var det nog inget för idag...
/Rob
