Skön dag i svampskogen

En skön dag i svampskogen fick det bli idag. En lite klen sol försökte att värma så gått den kunde, men den hade det jobbigt.

Skogen är bäst i september, svalt, sköna dofter, inga insekter, tja vad mer kan man begära...

Det var inte översållat med svamp, men vi hittade en del, även stora Kantareller... Skon är i storlek 45...

Nevis älskar att vara i skogen och får han gå löst är lyckan gjord!

"Hur länge måste jag sitta och titta så här onaturligt?"

En hel del Trattisar börjar komma, fast många var rätt små ännu, men ett och annat ställe kunde man hitta några större klasar

Det finns ganska många snygga svampar, jag letade efter en mäktig flugsvamp, men de jag hittade var ganska trötta så här sent på säsongen, men denna svamp var snygg... Skulle ha haft med Macro-objektivet...

/Rob

Helgtur med nybörjarkursen 2012

Examensdax för våra nybörjare, eller de var nybörjare för en och en halv vecka sedan, men deras utveckling har varit fantastisk!

Vi träffades i Öregrund, vid färjan och tog oss över vid 9. 10 deltagare och fyra ledare skulle ge sig ut i Gräsö skärgård. Vädret var uppsprickande, även om både SMHI och YR lovade ändring på det... mer om detta senare.

Packning av kajaker och fika i Äspskär innan vi gav oss iväg norrut för skön paddling.

Vi paddlade ganska lugnt och med lite hjälp av en svag medvind genom Lilla-Ristens kanal, diskuterandes om var vargen simmat över...

Vi letade upp en lunchplats på nordsidan av Björkbådan, fortfarande med fint väder, trots att vi fått lite lätt duggregn när vi paddlade upp mot lunchen.

Skön lunchvy, en uteservering när den är som bäst, idag serverades Ungers gulaschsoppa i min kåsa.

Skönt gäng på lunchplatsen

Hmmm, mustigt moln som växer upp...

Säger som Oldsberg.. "Vart är vi på väg?"

Visste ni om att det finns smala åar i skärgården? Inte? Det behövs en kajak för att uppleva det!
Den smala kanalen mellan Rosten och Långgrundet lämnar inte mycket över för en kajak, utom där jag hittade en liten vik att fota från...

På plats vid nattlägret, tidigare än normalt, men vi skulle ut igen och köra teknikträning och det som gärna kommer efter att tekniken testas till gränserna, alltså räddningsövningar.
Min utsikt från kudden i tältet, inte sååå illa va? Strandtomt på Söderskäret, Najs!

En liten fika innan vi skall träna svängar, kantning, kontring, sveptag, sidoförflyttning, lågt stöd osv.

Tältvisning, då och nu. Överst i bild, ett Staika från 1900-talet och ett Allak från i år, det som skiljer mest är färgen på Pelles, som hade blekts betänkligt...

Andra helgen med Allak, så här långt, alla rätt!
När vi sedan kom ut igen så började det regna lite... lite mer... som f-n... åska... vi var snart dyngsura och inte så sugna att bada, fast vi insåg att det inte skulle vara kallare i vattnet än i luften så en efter en plurrade i och tränade på att ta sig upp igen, själva med flottör eller med en kamrat.
Jag testade "Knee-hook" med flottör och det gick kanon på första försöket. Testade "knee-hook" med kamrat i tisdags och det gick ännu lättare... Kanske kan vara något att jobba vidare på...

Vi tog oss så småningom tillbaka till tältet för att torka och byta kläder. Regnet tilltog och när jag jåg och vilade så regnade det MAX... men i mitt tält var det varmt och torrt!

Söndag började bra, frukost, rivning av läger och packa kajak, allt i fint väder, men SMHI lovade återigen något annat... Dagen skulle gå i vågor och vind på utsidan av alla öar ner mot Stackskäret.

Vågorna var inte så mycket att ängslas om och efter ett tag så kändes alla ganska avspända, när de märkte att det bara var att paddla på. Stundtals blåste det på och regnade och stundtals var det svaga vindar och uppehåll.

Lite rast i lä bakom en kobbe...

Ernie (Örni på Svenska) och Burt på Trutbådan. Den vänstra sitter kvar länge, det är Örni, medan Burt drar iväg. Totalt var det 4-5 som vi såg på ön, kul att kunna komma så pass nära Havsörn, oftast ses de barar på långt avstånd.

Efter detta så blev det inga fler bilder, kameran immade och var svår att få linsen torr...

Summering av helgen; Fantastisk grupp, inget gnäll trots vädret, allas paddelutveckling fortsatte under helgen och nu har vi tio nya duktiga paddlare som jag hoppas få träffa på någon tur nästa år.


/Rob

I fäders spår för framtids segrar... Sommar

Precis som det låter, Vasaloppet på sommarn? Jepp, på cykel.

I fredags körde jag Cykelvasan 45km, alltså halvvasan, liknande sträckning som på Halvvasan på vintern, start från Oxberg med riktning mot Sälen för att i Vasslan vända om och köra mot Mora igen.

Men vi tar det från början... Vi kom till Oxberg, till virkesupplaget som också är starten för tjej-, kort-, och halvvasan på vintern och så även för motsvarande cykellopp på sommaren.
Vi var några tusen som cyklade omkring på fältet och väntade på start.

Jag startade i startgrupp 11, klockan 15:50 tillsammans med typ 300 andra i gruppen. Grupperna släpptes iväg med 5 minuters mellanrum.

Vi körde iväg i lugn takt. först asfalt, sedan grusväg för att komma in på en skumpig väg på baksidan av Oxbergssjön. Efter lite blandad terräng kom vi ner till Vasslan, den (ö) kända vägpassagen som man ser på Vasaloppet på vintern och där många har problem med att hålla sig på benen ner för backarna. Efter att ha kört en bit på spåret upp mot Lundbäcksbackarna så kom vi ut på stora vägen, med en till avstickare innan vi kom upp till Oxberg, där vi fick en fin present, 60m stigning på en kilometer, bitvis ganska brant. Många klev av och gick upp, men jag nötte på hela vägen upp med skaplig fart. Efter Oxberg var det en bit till på stora vägen innan vi svängde upp mot Gopshus för att sedan följa Vasaloppsspåret till mål. Från Eldris in till mål gick det med bra fart och attack då det fanns kraft kvar, vi blev ett gäng som rejsade och höll tempot i vänsterfilen.

Upp för backen vid Zorn-museet och sedan in på Vasagatan, där jag blev förevigad...

Efter det så åkte vi till Tällberg, via Rättvik för lite middag.

Tällberg, solen går ner på andra sidan av Siljan, riktigt fint.

Samma utsikt i dagsljus, Tällberg är fint, mycket finare nu än när jag körde förbi i början av juni på Siljan runt, då var det lite tungt och sedan kom regnet, stormen (motvind självklart) och +4 grader.

Så, blir det Cykelvasan igen? Absolut, fast nästa gång i skall jag inte åka "damklassen" som Henke K tyckte att 45km är... Jag blev i alla fall 82:a i tjejklassen... skämt åsido, jag blev 80:e i klassen Herrar 40 och 674:a totalt av 1775 som genomförde loppet, vilket är OK.
Nu är det bara att hänga med när anmälan öppnar för startplatserna går åt fort!!

/Rob

Lite paddling vid norra Gräsö

Varför inte passa på att paddla på sommarens soligaste dag... Igår var det varmt, även ute i skärgården, jag och Kenth passade på att dra upp till norra Gräsö för lite paddling, god mat och tjöt.

Vi paddlade från Långanäs/Norrboda och började ge oss mot nord-ost för att möta öppna havet.

Vi stannade på en kobbe för lite fika mellan Nålsbådan och Skåpkubben, riktigt fint!

Hur kan man inte uppskatta en vy som denna?

Bara några kobbar kvar till Åland som nästa fasta objekt

Vädret? Ja, inte så tokigt, fast stackmolnen växer...

Kenth ser nöjd ut efter vår första etapp.

Sjö på ö... en lite göl uppe på ön.

"Kolla vad jag kan svänga" sa Kenth. Iväg mot Brudbådan men först lite mer paddling och kobborientering i med- och motvind.

På Brudbådan, himlen börja kännas tung...

Två nyanser av grå, vi han med bad och middag innan åskan och regnet kom

Nöjd innan maten och innan vädret.

Hej, jag heter Robert och är Hilleban... Nya boningen, ett Hilleberg Allak, fungerade kanon, fast det var varmt i natt, fullt öppna ventiler och bara myggnät i dörrarna och sov i en sovsäckslakan.

Morgonutsikt från tältet, regnet har upphört men vinden har tilltagit, vi har lä, men det drar på skapligt från norr. Vi har just blivit väckta av typ 500 storskarvar som skränade och levde jävulen utanför vår ö, som tur var så höll de sig där.

Tror att vi stänger lite igen och tar en extra tupplur...

Vi hade många ansikten på vår tur, supervarmt och sol, slöjor, stackmoln och sedan en tung åskfront som drog en bit söder om oss och mot Åland, det drog på bra stundtals.

Vi fick också slappa på klipporna på Brudbådan och han med två av kvällens tre rätter innan regnet tog över och vi drog oss tillbaka till tältet och lyssnade på OS-fotbollen...

Allt för nu

/Rob

Teknikträning på rullskidor

Idag var det teknikträning rullskidor med Team Sportia Uppsala och coacher var Patrik Ingesson, gammal god skidåkare och bror till Kallas tränare Magnus och Upplands bäste skidåkare, Janne Mattsson.





Vi körde teknikträning på IKEA parkeringen och vi fick tips och råd för att få till tekniken bättre och det gjorde skillnad och kändes bättre direkt.

TS kommer att köra fler träningar på rullisar under våren

/Rob

Garmin Forerunner 310XT - utvärdering

Jag har en träningskompis som heter Garmin Forerunner 310XT, sedan oktober 2010.
Under våra träningar tillsammans har vi till dags dato gjort 1405,23km, under 100:23:11 h:m:s så vi har lite att snacka om när vi ses...

Vad är en Garmin 310XT?
Man kan säga att det är en loggare av data, den hanterar tid, distans och höjdförändring via GPS samt puls via pulsbälte, man väljer själv hur datan skall presenteras och vad man vill se, både under träningen och efter, vid analys i datorn. Datan skickas över trådlöst från klockan till datorn, som sedan laddar upp datan till Garmin Connect "i molnet"

Det går att se all möjlig data om passet, med tid, distans, medelfart, maxfart, kaloriförbrukning, total tid, rörlig tid, presentation per km eller varv om man vill det, höjdförändring +/-, pulssnitt och max per km och säkert massor till. Dessutom kan man spela upp passet efteråt, på kartan där basdata presenteras i "realtid" som man kan justera i X-fart

Vad gör vi tillsammans då?
Löpning, perfekt att hålla koll på tempo, distans och puls.
Paddling, samma där vid träningspass, mäta distans på långpaddlingar och logga rutter.
Rullskid- och längdåkning, koll på distanser och tid i spåret
Cykling, samma där, distans och tid och bra att ha koll på hastighet och snitt

Hur har den fungerat då?
Jag har bara goda saker att säga om min kompis, den har fungerat bra, lätt att hantera och ladda och lätt att ställa in vad man vill visa beroende på typ av användning.
Inget negativt?
Njae, kanske att armbandet är lite kort, framför allt om man vill ha den utanpå en träningsjacka när det är kallt. Sedan är den för klumpig att använda som daglig klocka, för det är en koloss! Även designen är väl lite så där, även om jag gillar orange, men...

Jag har funderat på alternativ och Garmin har fina kompisar till cykeln, med motsvarande funktioner, fast större display och enhet, men då blir det en isolerad sak till cykeln och eventuellt till paddlingen.

För att göra den lite mer cykelmässig så har jag skaffat ett fäste som gör att klockan sitter bra på styret och jag slipper att den snurrar runt på styret

Om jag fick önska så skulle det vara en smidigare klocka som gick att använda dagligdax samt att det går att använda till "alla" sporter som jag håller på med.

Suunto släpper en ny kompis snart, Suunto Ambit, sugen som tusan, den har lite andra funktioner och jag ville ha en Suunto när jag skaffade 310:an, men den gick inte att få med GPS plottning och den var inte MAC-kompatibel.

Med nya Ambit är båda dessa "problem" lösta, vi får väl se... känns lite som ett i-landsproblem, men prylar är ju alltid kul...


/Rob

Dax för nya mål...

Då var som sagt Vasaloppet över för denna gång och nu är det full fokus på Vätternrundan.

Der är ju en nätt tripp på typ 30 mil på en smal och hård cykelsadel.
Just nu är det lite kallt att cykla ute så det får bli den roliga trainern i garaget. Mitt mål är att cykla 90 mil innan Vättern, det är så långt som jag har hemifrån, runda Vättern och hem igen...
Just nu är jag uppe i typ 8 mil på trainern, men det är såååå trist, jag längtar verkligen ut på vägarna.

/Rob

I fäders spår för framtids segrar...

Då var det gjort, turen i fäders spår för framtida segrar, Vasaloppet (Öppet spår) är genomfört med den ära!

Men vi tar det från början...
Eftersom vi inte har haft så mycket till vinter så var jag inte särskilt laddad för att åka Vasan i år, men min kusin gjorde en sista påtryckning, "allt är ordnat, du behöver bara fixa startplats och hänga på" då var det tre och en halv vecka kvar...
Jag hade i och för sig åkt en del skidor i år, men då startade intensifieringen med lite längre pass. Det blev ca 13 mil på snö innan, vilket är på tok för lite, men jag hade också ca 20 mil på rullskidor från i höstas så det fick gå. Med rätt tempo så...

Jag gjorde ett försök redan förra året, med mer grundträning och målet att åka på 8 timmar, fast då sket det sig med en trasig axel och stopp i Evertsberg, efter drygt halva distansen, 47km.

Dagen V kom med rasande fart, kolhydratladdning med Vitargo från torsdagen och hela vägen fram till startplatsen. Vi åkte upp i lördags, ställde bilen i Mora och åkte med kusinens kompis till Sälen, hämta nummerlapp för att sedan åka till nattlägret, typ 3 mil norr om Sälen.

Väderleksprognosen såg kanon ut, men hur vallar man om det är kallt och är stenhårda spår med lite indrivning av snö samt runt nollan under dagen? Swix vallatips sa att KR30 isklister i botten täckt med 3-5 lager VR45 burk och möjligen lite VR40 toppning för att klara morgonens kyla. Sagt och gjort, jag vallade mina skidor så.

Morgonen kom, starten är "flytande" vilket innebär att man får starta när man vill, mellan 7 och 8.30 och tiden startar när man passerar linjen. För att slippa kön i första backen så valde vi att starta senare och efter att ha kollat i Vasaloppets resultat så startade vi typ 8, eller 7.59.59 för att vara exakt...
Jag hade lite hugg av fästet på startrakan, men tänkte att det löser sig med några km under skidorna och med tanke på första backen så är ett bra fäste att föredra. Första backen ja... den har väl alla sett på TV och förra året så var det verkligen promenad uppför bland tusentals andra... Nu var det fritt spår och det är inte alltid av godo för man skall 2 km med 180 höjdmeters stigning...

Hur som helst, väl uppe på myrarna kom solen upp och man blev nästan religiös på kuppen och jag var vid Smågan efter 56 minuter (förra året 1.07) Då hade nästan 8000 passerat kontrollen. Några munuters paus, dricka några glas vatten och sportdryck var det bara på´n igen!

Från Smågan, 11km, till Mångsbodarna är det typ 13 km och det var min snabbaste sträcka, det är lättåkt och med mycket stakning så det tog 1.02 dit (förra året 1.00) Då hade ca 6500 passerat. Dricka massor och ladda med Enervit liquid med koffein inför kommande risbergsbackar. Men när jag skulle ut ur kontrollen så var det tvärstopp, kön rörde sig knappt. Allt berodde på att ut från kontrollen lutar det på bra och 6500 åkare hade plogat sig nerför backen så arrangörerna såg till att det blev lite gap mellan åkarna så att de inte skulle krascha in i varandra, för krascha, det gjordes... 17 minuter tog stoppet, inklusive dricka på ett par minuter.

Från Mångsbodarna, 24km,  går det nerför i ungefär 5 km och med typ 130m fallhöjd så jag snittade typ 16 km/h dessa 5 km trots att det var stopp inför en del backar där det var sönderplogat. Sedan var det dax för förra årets chock, Risbergsbackarna... De knäckte mig förra året, men i år var jag förberedd på dem och det gick fint, jag trampade på fint hela vägen upp med typ 10km/h i snitt, det går uppför i 4 km med 120m stigning. Till Risberg tog det 1.08 (0.55) men med tanke på stoppen så... Då hade 5700 passerat.

Från Risberg, 35km, så är det ganska blandad terräng så det gick på ganska bra, med 12-13 i snitt, jag jag hade dåliga minnen av sträckan från förra året, då jag gick på låg fart med en "skuren" axel till Evertsberg. Nu tog det 1.13 (1.26) Då hade 5300 passerat.

Från Evertsberg, 47km, så började för mig okända marker, med "störtloppet till Vasslan", 160m på 6km och trots alla plogningar och stopp så snittade jag typ 17km/h innan man kommer till Lundbäcksbackarna, med typ 90m stigning på 4km vilket var med än jag trott så där blev det lite kämpigt och långt till Oxberg och med krampkänning i låren, men jag kom fram till Oxberg trots allt på 1.18. då hade 4800 passerat.

Från Oxberg, 63km, så så är det blandad terräng med en hel del stakning och jag kom i ett flow, med stakning även om det var lätt uppför och jag missade till och med "avstånd kvar-skyltarna" trots att jag letade efter 22km kvar, vilket skulle vara 3/4:e delar gjort... Sista biten upp mot Hökberg var lite segt dock, med typ 50m stigning på 2km, men nu började det gå mekaniskt så rätt var det var så var jag i Hökberg, det tog 0.59, då hade 4300 passerat.

Från Hökberg, 72km, så är det ganska lättåkt, mycket stakning och förvånande nog så orkade jag staka ganska bra trots allt och det var den tekniken som fungerade bäst då och till Eldris tog det 0.57, missade antalet passerat där, kanske började jag bli trött... däremot missade jag inte skylten "9km kvar" det var en fröjd att se, ensiffrigt efter nötande i 7,30. I Eldris hann jag med både dricka, bli intervjuad  av Ana Barata från SVT så om ni har sett någon på TV som liknade mig så... Jag hann även att snacka valla med killarna från Swix och berömma dem för bra vallatips.

Från Eldris, 81km, är det bara att nöta på med stakningen och så är det några korta knäppor som behövde 10-15 diagonalsteg och det blev plötsligt en ännu skönare stämning i spåret, varje km skylt kommenterades ljudligt och det var nu med åkare som man kört tillsammans under ett par mil och när jag såg Moraparkens stora sporthall fick jag en klump i halsen, det var, ursäkta Franskan, för jävla skön känsla, för då hade jag koll på resten av vägen, efter alla sändningar man sett på TV genom åren och att sedan få svänga in på målrakan, som alla säger är så lång, var suveränt och det var inte jobbigt alls, trots några ilvilliga försök att grusa glädjen med en backe till, mitt på målrakan (den nya tunneln mellan sidorna av banan) och med lite skjuts ner från toppen så kunde jag glad och stolt glida in i mål, med 47 minuter på sista sträckan och på totaltiden 8,25,37! Då hade ca 3500 passerat

Fy Faaaan vad gôtt!!!

Min kusin åkte in på 7.05, grattis Björn!!!

Summering:
Med tanke på uppladdningen och grundförutsättningarna så hade jag satt ett mål på 9 timmar, kanske 8.30 om det var bra före. Nu var det bra före men det förtog sig lite med att det gick FÖR fort för många och därför var spåren sönderplogade. Jag hade uppskattat rälsspår ner för alla backarna så man hade kunnat ösa på för fullt, nu hade jag lägre toppfart än förra året, trots snabbare spår, beroende av att i "hissarbackarna" var det sönderkört.
Var det rätt att starta klockan 8? Både ja och nej, det blev som sagt väldigt sönderkört och 4500 personer att passera så visst hade det varit bättre att starta 7.03 eller liknande, men då måste man köa straxt innan man går och lägger sig...
Totaltiden var som sagt 8,25 och jag stod still ca 55 minuter allt som allt, med drickastoppen och de andra stoppen.
Hur mår kroppen idag?
Nja... Slut i låren och vaderna, tåböjarlederna, ont under fötterna, lite diverse skavsår och blåsor, stel i ryggen och ont i axlarna på samma ställe som förra året, fast 43km värre... Men det går över.

Nu skall kroppen få läka några dagar, sedan startar uppladdningen inför Vätternrundan, den 15:e juni.
Wish me luck...

/Rob

Ledarpaddling till Arholma Nord

I helgen var det dax för Friluftsfrämjandets region Mälardalens ledarpaddling till Arholma nord.

Det var konstigt att få med en helgpackning i en Ikea-blå, men hemligheten var att vi skulle bo inomhus och få middag på plats.

Jag hade en sen kväll på fredagen så jag fick sovmorgon, då Lars Kristian och Anette hämtade mig en stund efter 9...

Vi åkte ut till Östersjö brygga och lade i kajakerna.
Lars Kristian hade sin Epic V8 surfski. Klarar en sådan en helgpackning? Näe, men med två lätt packade kamrater så var det inga problem!

Vi paddlade söder ut för att hitta våra Uppsals-kolegor som gått från Räfsnäs tillsammans med Stockholmarna och Nyköping.

Vädret var på bästa humör och det är fantastiskt i skärgården i september om vädret är bra!

Det ser rätt konstigt ut med en "blöt-i-rumpan-kajak" som vissa säger, men de verkar ju fungera bra (och går jävligt fort...)
Vi paddlade på tillsammans med resten av vårt upphittade gäng från lunchplatsen på Idö och upp på ostsidan av Arholma.
Det drog en lättare nordvind så vi fick fin motvind upp mellan öarna mot nordspetsen och när vi kom ut på fjärden så gick det härliga dyningar.
Det kan dock vara lite stökigt att vara typ 20 kajaker i skvalpig sjö, man får se upp hela tiden, men det gick fint och var en härlig ride att runda ön.

Vi kom fram till Arholma nord och checkade in på vandrarhemmet, i de gamla militärbarackerna.
Efter ett föredrag om berg- och jordarter och mer om regionens upplägg för kajak så blev det dax för middag.
Tina ordnade en kul variant på bordsplacering med hjälp av hela havet stormar... men alla fick stolar, dock så hade alla stolar ett nummer och samma nummer fanns på en plats på bordet. Kul!

Per-i-skåpet... fast han heter Fredrik...
Vaktkur i rejäl stålplåt, utanför ingången till fortet, innan visningen.

Det är altså 10,5 cm kanon som drivs från berget. Detta är en manual, i så många band att det finns en manual som beskriver hur man skall läsa manualerna...

Det var alltså dessa två som skulle ha försvarat oss mot Ryssen, han ser lite sjuk ut... Kanske äter han för lite frukt...

Maskinist till elverksdieslarna var Freddy Mercury...

Ledningscentralen för att ta besluten om kanonerna. Datorerna under den gröna runda skärmen är från 1990, två år innan de lade ner fortet. Även den "bärbara" datorn på bordet är från slutet av 80-talet.

Bemanningen inne i fortet var 110 personer, lika många till som hade yttre tjänst på ön och 110 som var stationerade på Ovanskär, ön öster om Arholma, där den andra kanonen stod.

"Revolvertrumma" modell större, med 16 skott. Kanonen kunde böka iväg 35 skott i minuten så det var lite att göra nere i laddningsrummet.

Dagen till ära var brytaren inställd på "krig". Det är en reglering som gör att kanonen kan svänga 360 grader, i läge "Fred" kan den bara snurra så att den når havet. Ett sätt att se till att inget kunde gå snett under övning med skarp ammunition. Enda kanonen i Sverige som hade den brytaren.

Uppe på berget står kanonen kvar. Den hade en räckvidd på ca 20 km och kunde alltså nå en bit in på Ålands territorium om så behövdes.
Problemet med en kanon som denna var att om Lede Fi (alltså inte Gudruns gäng utan Ryssen) skulle få på en träff på den och kanonen på Ovanskär så blev 340 personer arbetslösa och försvarslösa på ett kick. Det var en av orsakerna till att man lade ner det fasta kustartilleriet och nu mer har mobila enheter och framför allt robotsystem som är mer träffsäkra på ett kar skott istället för volymskjutning som detta gärna var.

TV-kamera och lasermätning för sikte åt kanonerna

Utsiktsplats på kanonen, som alltid bemannades av en soldat när kanonen användes, i alla fall under övning, för att visuellt se att det inte fanns någon i skottsektorn, då kunde han trycka på nödstopp.

Efter visningen var det dax för  paddling igen, gänget lastar kajaker för fullt. Det går ganska fort med ledare och lätt packning.

Vädret på söndagen var inte lika bra som på lördagen, men det var OK ändå.

Pelle och Göran var turledarledare under helgen.

Olle softar i en Cetus...

På väg in mellan Krokholmen och Norrskaten

Okej, en surfski är snabb, men inte över allt...
Med typ 20 cm djupt vatten med sandbotten och en kajak med underliggande roder så var det inte förenligt. Tur att det är så enkelt att kliva ur och gå...

... förbi det grunda...

... och hoppa i igen...

Tillbaka på Idö för lunch

Efter lunch så lämnade jag, LK och Anette resten av gänget för en kort tur tillbaka till Östersjö brygga

Det blev en trevlig helg med mycket diskussioner om hur olika lokalavdelningar gör olika saker och hur vi skall försöka hitta mer gemensamma sätt att göra saker nu när vi är en stor region.
Det blev också mycket skratt och härlig stämning och en del nya vänner.

Bilderna är tagna med nya kameran, Panasonic Lumix DMC-FT3. Den har fungerat bra, startat snabbt, knäppt mycket snabbt och jag tycker att den har tagit väldigt skarpa och väl färgsatta bilder. Så efter en helg i flytvästen så har den verkligen kvalat in att få komma med igen!!

Väl mött i en skärgård igen!

/Rob