Garmin Forerunner 310XT - utvärdering

Jag har en träningskompis som heter Garmin Forerunner 310XT, sedan oktober 2010.
Under våra träningar tillsammans har vi till dags dato gjort 1405,23km, under 100:23:11 h:m:s så vi har lite att snacka om när vi ses...

Vad är en Garmin 310XT?
Man kan säga att det är en loggare av data, den hanterar tid, distans och höjdförändring via GPS samt puls via pulsbälte, man väljer själv hur datan skall presenteras och vad man vill se, både under träningen och efter, vid analys i datorn. Datan skickas över trådlöst från klockan till datorn, som sedan laddar upp datan till Garmin Connect "i molnet"

Det går att se all möjlig data om passet, med tid, distans, medelfart, maxfart, kaloriförbrukning, total tid, rörlig tid, presentation per km eller varv om man vill det, höjdförändring +/-, pulssnitt och max per km och säkert massor till. Dessutom kan man spela upp passet efteråt, på kartan där basdata presenteras i "realtid" som man kan justera i X-fart

Vad gör vi tillsammans då?
Löpning, perfekt att hålla koll på tempo, distans och puls.
Paddling, samma där vid träningspass, mäta distans på långpaddlingar och logga rutter.
Rullskid- och längdåkning, koll på distanser och tid i spåret
Cykling, samma där, distans och tid och bra att ha koll på hastighet och snitt

Hur har den fungerat då?
Jag har bara goda saker att säga om min kompis, den har fungerat bra, lätt att hantera och ladda och lätt att ställa in vad man vill visa beroende på typ av användning.
Inget negativt?
Njae, kanske att armbandet är lite kort, framför allt om man vill ha den utanpå en träningsjacka när det är kallt. Sedan är den för klumpig att använda som daglig klocka, för det är en koloss! Även designen är väl lite så där, även om jag gillar orange, men...

Jag har funderat på alternativ och Garmin har fina kompisar till cykeln, med motsvarande funktioner, fast större display och enhet, men då blir det en isolerad sak till cykeln och eventuellt till paddlingen.

För att göra den lite mer cykelmässig så har jag skaffat ett fäste som gör att klockan sitter bra på styret och jag slipper att den snurrar runt på styret

Om jag fick önska så skulle det vara en smidigare klocka som gick att använda dagligdax samt att det går att använda till "alla" sporter som jag håller på med.

Suunto släpper en ny kompis snart, Suunto Ambit, sugen som tusan, den har lite andra funktioner och jag ville ha en Suunto när jag skaffade 310:an, men den gick inte att få med GPS plottning och den var inte MAC-kompatibel.

Med nya Ambit är båda dessa "problem" lösta, vi får väl se... känns lite som ett i-landsproblem, men prylar är ju alltid kul...


/Rob

Dax för nya mål...

Då var som sagt Vasaloppet över för denna gång och nu är det full fokus på Vätternrundan.

Der är ju en nätt tripp på typ 30 mil på en smal och hård cykelsadel.
Just nu är det lite kallt att cykla ute så det får bli den roliga trainern i garaget. Mitt mål är att cykla 90 mil innan Vättern, det är så långt som jag har hemifrån, runda Vättern och hem igen...
Just nu är jag uppe i typ 8 mil på trainern, men det är såååå trist, jag längtar verkligen ut på vägarna.

/Rob

I fäders spår för framtids segrar...

Då var det gjort, turen i fäders spår för framtida segrar, Vasaloppet (Öppet spår) är genomfört med den ära!

Men vi tar det från början...
Eftersom vi inte har haft så mycket till vinter så var jag inte särskilt laddad för att åka Vasan i år, men min kusin gjorde en sista påtryckning, "allt är ordnat, du behöver bara fixa startplats och hänga på" då var det tre och en halv vecka kvar...
Jag hade i och för sig åkt en del skidor i år, men då startade intensifieringen med lite längre pass. Det blev ca 13 mil på snö innan, vilket är på tok för lite, men jag hade också ca 20 mil på rullskidor från i höstas så det fick gå. Med rätt tempo så...

Jag gjorde ett försök redan förra året, med mer grundträning och målet att åka på 8 timmar, fast då sket det sig med en trasig axel och stopp i Evertsberg, efter drygt halva distansen, 47km.

Dagen V kom med rasande fart, kolhydratladdning med Vitargo från torsdagen och hela vägen fram till startplatsen. Vi åkte upp i lördags, ställde bilen i Mora och åkte med kusinens kompis till Sälen, hämta nummerlapp för att sedan åka till nattlägret, typ 3 mil norr om Sälen.

Väderleksprognosen såg kanon ut, men hur vallar man om det är kallt och är stenhårda spår med lite indrivning av snö samt runt nollan under dagen? Swix vallatips sa att KR30 isklister i botten täckt med 3-5 lager VR45 burk och möjligen lite VR40 toppning för att klara morgonens kyla. Sagt och gjort, jag vallade mina skidor så.

Morgonen kom, starten är "flytande" vilket innebär att man får starta när man vill, mellan 7 och 8.30 och tiden startar när man passerar linjen. För att slippa kön i första backen så valde vi att starta senare och efter att ha kollat i Vasaloppets resultat så startade vi typ 8, eller 7.59.59 för att vara exakt...
Jag hade lite hugg av fästet på startrakan, men tänkte att det löser sig med några km under skidorna och med tanke på första backen så är ett bra fäste att föredra. Första backen ja... den har väl alla sett på TV och förra året så var det verkligen promenad uppför bland tusentals andra... Nu var det fritt spår och det är inte alltid av godo för man skall 2 km med 180 höjdmeters stigning...

Hur som helst, väl uppe på myrarna kom solen upp och man blev nästan religiös på kuppen och jag var vid Smågan efter 56 minuter (förra året 1.07) Då hade nästan 8000 passerat kontrollen. Några munuters paus, dricka några glas vatten och sportdryck var det bara på´n igen!

Från Smågan, 11km, till Mångsbodarna är det typ 13 km och det var min snabbaste sträcka, det är lättåkt och med mycket stakning så det tog 1.02 dit (förra året 1.00) Då hade ca 6500 passerat. Dricka massor och ladda med Enervit liquid med koffein inför kommande risbergsbackar. Men när jag skulle ut ur kontrollen så var det tvärstopp, kön rörde sig knappt. Allt berodde på att ut från kontrollen lutar det på bra och 6500 åkare hade plogat sig nerför backen så arrangörerna såg till att det blev lite gap mellan åkarna så att de inte skulle krascha in i varandra, för krascha, det gjordes... 17 minuter tog stoppet, inklusive dricka på ett par minuter.

Från Mångsbodarna, 24km,  går det nerför i ungefär 5 km och med typ 130m fallhöjd så jag snittade typ 16 km/h dessa 5 km trots att det var stopp inför en del backar där det var sönderplogat. Sedan var det dax för förra årets chock, Risbergsbackarna... De knäckte mig förra året, men i år var jag förberedd på dem och det gick fint, jag trampade på fint hela vägen upp med typ 10km/h i snitt, det går uppför i 4 km med 120m stigning. Till Risberg tog det 1.08 (0.55) men med tanke på stoppen så... Då hade 5700 passerat.

Från Risberg, 35km, så är det ganska blandad terräng så det gick på ganska bra, med 12-13 i snitt, jag jag hade dåliga minnen av sträckan från förra året, då jag gick på låg fart med en "skuren" axel till Evertsberg. Nu tog det 1.13 (1.26) Då hade 5300 passerat.

Från Evertsberg, 47km, så började för mig okända marker, med "störtloppet till Vasslan", 160m på 6km och trots alla plogningar och stopp så snittade jag typ 17km/h innan man kommer till Lundbäcksbackarna, med typ 90m stigning på 4km vilket var med än jag trott så där blev det lite kämpigt och långt till Oxberg och med krampkänning i låren, men jag kom fram till Oxberg trots allt på 1.18. då hade 4800 passerat.

Från Oxberg, 63km, så så är det blandad terräng med en hel del stakning och jag kom i ett flow, med stakning även om det var lätt uppför och jag missade till och med "avstånd kvar-skyltarna" trots att jag letade efter 22km kvar, vilket skulle vara 3/4:e delar gjort... Sista biten upp mot Hökberg var lite segt dock, med typ 50m stigning på 2km, men nu började det gå mekaniskt så rätt var det var så var jag i Hökberg, det tog 0.59, då hade 4300 passerat.

Från Hökberg, 72km, så är det ganska lättåkt, mycket stakning och förvånande nog så orkade jag staka ganska bra trots allt och det var den tekniken som fungerade bäst då och till Eldris tog det 0.57, missade antalet passerat där, kanske började jag bli trött... däremot missade jag inte skylten "9km kvar" det var en fröjd att se, ensiffrigt efter nötande i 7,30. I Eldris hann jag med både dricka, bli intervjuad  av Ana Barata från SVT så om ni har sett någon på TV som liknade mig så... Jag hann även att snacka valla med killarna från Swix och berömma dem för bra vallatips.

Från Eldris, 81km, är det bara att nöta på med stakningen och så är det några korta knäppor som behövde 10-15 diagonalsteg och det blev plötsligt en ännu skönare stämning i spåret, varje km skylt kommenterades ljudligt och det var nu med åkare som man kört tillsammans under ett par mil och när jag såg Moraparkens stora sporthall fick jag en klump i halsen, det var, ursäkta Franskan, för jävla skön känsla, för då hade jag koll på resten av vägen, efter alla sändningar man sett på TV genom åren och att sedan få svänga in på målrakan, som alla säger är så lång, var suveränt och det var inte jobbigt alls, trots några ilvilliga försök att grusa glädjen med en backe till, mitt på målrakan (den nya tunneln mellan sidorna av banan) och med lite skjuts ner från toppen så kunde jag glad och stolt glida in i mål, med 47 minuter på sista sträckan och på totaltiden 8,25,37! Då hade ca 3500 passerat

Fy Faaaan vad gôtt!!!

Min kusin åkte in på 7.05, grattis Björn!!!

Summering:
Med tanke på uppladdningen och grundförutsättningarna så hade jag satt ett mål på 9 timmar, kanske 8.30 om det var bra före. Nu var det bra före men det förtog sig lite med att det gick FÖR fort för många och därför var spåren sönderplogade. Jag hade uppskattat rälsspår ner för alla backarna så man hade kunnat ösa på för fullt, nu hade jag lägre toppfart än förra året, trots snabbare spår, beroende av att i "hissarbackarna" var det sönderkört.
Var det rätt att starta klockan 8? Både ja och nej, det blev som sagt väldigt sönderkört och 4500 personer att passera så visst hade det varit bättre att starta 7.03 eller liknande, men då måste man köa straxt innan man går och lägger sig...
Totaltiden var som sagt 8,25 och jag stod still ca 55 minuter allt som allt, med drickastoppen och de andra stoppen.
Hur mår kroppen idag?
Nja... Slut i låren och vaderna, tåböjarlederna, ont under fötterna, lite diverse skavsår och blåsor, stel i ryggen och ont i axlarna på samma ställe som förra året, fast 43km värre... Men det går över.

Nu skall kroppen få läka några dagar, sedan startar uppladdningen inför Vätternrundan, den 15:e juni.
Wish me luck...

/Rob

Ledarpaddling till Arholma Nord

I helgen var det dax för Friluftsfrämjandets region Mälardalens ledarpaddling till Arholma nord.

Det var konstigt att få med en helgpackning i en Ikea-blå, men hemligheten var att vi skulle bo inomhus och få middag på plats.

Jag hade en sen kväll på fredagen så jag fick sovmorgon, då Lars Kristian och Anette hämtade mig en stund efter 9...

Vi åkte ut till Östersjö brygga och lade i kajakerna.
Lars Kristian hade sin Epic V8 surfski. Klarar en sådan en helgpackning? Näe, men med två lätt packade kamrater så var det inga problem!

Vi paddlade söder ut för att hitta våra Uppsals-kolegor som gått från Räfsnäs tillsammans med Stockholmarna och Nyköping.

Vädret var på bästa humör och det är fantastiskt i skärgården i september om vädret är bra!

Det ser rätt konstigt ut med en "blöt-i-rumpan-kajak" som vissa säger, men de verkar ju fungera bra (och går jävligt fort...)
Vi paddlade på tillsammans med resten av vårt upphittade gäng från lunchplatsen på Idö och upp på ostsidan av Arholma.
Det drog en lättare nordvind så vi fick fin motvind upp mellan öarna mot nordspetsen och när vi kom ut på fjärden så gick det härliga dyningar.
Det kan dock vara lite stökigt att vara typ 20 kajaker i skvalpig sjö, man får se upp hela tiden, men det gick fint och var en härlig ride att runda ön.

Vi kom fram till Arholma nord och checkade in på vandrarhemmet, i de gamla militärbarackerna.
Efter ett föredrag om berg- och jordarter och mer om regionens upplägg för kajak så blev det dax för middag.
Tina ordnade en kul variant på bordsplacering med hjälp av hela havet stormar... men alla fick stolar, dock så hade alla stolar ett nummer och samma nummer fanns på en plats på bordet. Kul!

Per-i-skåpet... fast han heter Fredrik...
Vaktkur i rejäl stålplåt, utanför ingången till fortet, innan visningen.

Det är altså 10,5 cm kanon som drivs från berget. Detta är en manual, i så många band att det finns en manual som beskriver hur man skall läsa manualerna...

Det var alltså dessa två som skulle ha försvarat oss mot Ryssen, han ser lite sjuk ut... Kanske äter han för lite frukt...

Maskinist till elverksdieslarna var Freddy Mercury...

Ledningscentralen för att ta besluten om kanonerna. Datorerna under den gröna runda skärmen är från 1990, två år innan de lade ner fortet. Även den "bärbara" datorn på bordet är från slutet av 80-talet.

Bemanningen inne i fortet var 110 personer, lika många till som hade yttre tjänst på ön och 110 som var stationerade på Ovanskär, ön öster om Arholma, där den andra kanonen stod.

"Revolvertrumma" modell större, med 16 skott. Kanonen kunde böka iväg 35 skott i minuten så det var lite att göra nere i laddningsrummet.

Dagen till ära var brytaren inställd på "krig". Det är en reglering som gör att kanonen kan svänga 360 grader, i läge "Fred" kan den bara snurra så att den når havet. Ett sätt att se till att inget kunde gå snett under övning med skarp ammunition. Enda kanonen i Sverige som hade den brytaren.

Uppe på berget står kanonen kvar. Den hade en räckvidd på ca 20 km och kunde alltså nå en bit in på Ålands territorium om så behövdes.
Problemet med en kanon som denna var att om Lede Fi (alltså inte Gudruns gäng utan Ryssen) skulle få på en träff på den och kanonen på Ovanskär så blev 340 personer arbetslösa och försvarslösa på ett kick. Det var en av orsakerna till att man lade ner det fasta kustartilleriet och nu mer har mobila enheter och framför allt robotsystem som är mer träffsäkra på ett kar skott istället för volymskjutning som detta gärna var.

TV-kamera och lasermätning för sikte åt kanonerna

Utsiktsplats på kanonen, som alltid bemannades av en soldat när kanonen användes, i alla fall under övning, för att visuellt se att det inte fanns någon i skottsektorn, då kunde han trycka på nödstopp.

Efter visningen var det dax för  paddling igen, gänget lastar kajaker för fullt. Det går ganska fort med ledare och lätt packning.

Vädret på söndagen var inte lika bra som på lördagen, men det var OK ändå.

Pelle och Göran var turledarledare under helgen.

Olle softar i en Cetus...

På väg in mellan Krokholmen och Norrskaten

Okej, en surfski är snabb, men inte över allt...
Med typ 20 cm djupt vatten med sandbotten och en kajak med underliggande roder så var det inte förenligt. Tur att det är så enkelt att kliva ur och gå...

... förbi det grunda...

... och hoppa i igen...

Tillbaka på Idö för lunch

Efter lunch så lämnade jag, LK och Anette resten av gänget för en kort tur tillbaka till Östersjö brygga

Det blev en trevlig helg med mycket diskussioner om hur olika lokalavdelningar gör olika saker och hur vi skall försöka hitta mer gemensamma sätt att göra saker nu när vi är en stor region.
Det blev också mycket skratt och härlig stämning och en del nya vänner.

Bilderna är tagna med nya kameran, Panasonic Lumix DMC-FT3. Den har fungerat bra, startat snabbt, knäppt mycket snabbt och jag tycker att den har tagit väldigt skarpa och väl färgsatta bilder. Så efter en helg i flytvästen så har den verkligen kvalat in att få komma med igen!!

Väl mött i en skärgård igen!

/Rob

Har jag slutat att paddla?

Hej,

Som rubriken låter så är det en fråga, inte ett påstående... Nej, jag har inte lagt ner paddlingen, varken för säsongen eller för alltid.
Dock så har det blivit lite av den varan sedan efter semestern, varför vet jag egentligen inte men det har blivit en massa andra rörelseformer.

 Under semestern inköptes en ny motionskamrat, en "järnhingst" i modern tappning och med väldigt lite järn utan i kolfiber och aluminium Det blev en Scott CR1 comp, en kolfiberracer på 8,2kg med Shimano 105-komponenter.

Vi har så här långt kamperat ihop ungefär en Vätternrunda, altså typ 30 mil och på tal om Vätternrundan, den 16:e juni klockan 04:20 så ger vi oss iväg på en liten tripp runt Vättern tillsammans med två av mina kusiner, riktigt kul (eller?...)

Men innan det är dags för Vättern skall Fädernes spår attackeras igen, medelst skidor och stavar, det blir Öppet spår i år igen, måndagen den 27 februari, är planen så nu har även rullskidorna dammats av och första turen för året är genomförd med gott resultat.
Jag skaffade nya rullskidor förra året, läs mer om mina första äventyr här

Rullskidor är verkligen bra träning för att nöta in stakning, men det är inget vidare att öva diagonal eller stakning med frånskjut, det får man öva på snö med riktiga skidor.
Jag testade ju Vasan förra året också, men kom bara till Evertsberg, 47 av 90 km, altså typ halvvägs.

Det jag lärde mig då och vad jag verkligen behöver mer är bättre ork när det går uppför så därför har jag börjat springa, något jag helst inte gjort sedan jag låg i lumpen och knappt då. Det har gått riktigt tungt i början, men nu går det hyggligt, även om det inte går så fort

Så om man tänker efter så har det blivit massa annat som tagit tid och kraft från paddlingen, men det blir  en helgtur nästa helg, förhoppningsvis inte sista svängen för året, vill gärna ut och köra någon dag i skärgården i höst också.

Hur som, det är full rulle på gubben!

/Rob

Kajakledarutbildningshelg III, 17-19/6

Då var sista helgen med gänget avklarad och vi har nio nya ledarkandidater till FF-organisationen i olika delar av region Mälardalen.

Men tar det från början.
Fredag kväll och vi samlas i kön till 7-färjan till Gräsö.
Det regnar och vädret är allmänt trist.
Vi kör ner till Äspskär och lastar kajaker och gör oss klara för en kort paddling.
De nya ledarna har fått i uppgift att planera och leda hela helgen så för oss "ledarledare" är det en helg som deltagare...
Vi sätter i och paddlar en kort sväng på tre kilometer till Orrören/Fårön för nattläger.


Anders och Henning paddlar på

Väl på plats har de en genomgång om vad som gäller inför kvällen, innan det blir snabb tältuppslagning och efter det, en fika innan sovsäcken kallar..


Jörgen och Ann-Helene lyssnar på ledarna


Anders vet inte vad han skall satsa på, regn eller sol...


Kvällen faller och mörkret infinner sig, fast sent, helgen före midsommar


Johanna, Anders, Cilla och Ann-Helene käkar frukost på lördag morgon

Efter frukost får vi veta dagens turupplägg, vi skall paddla till Stor Roten med en fikastopp på Garpen eller Västerskäret. Väl på Stor Roten skall vi äta lunch och sedan få en guidad tur runt den gamla militärön, en viktig ö för batteri Singö.

Morgonvy med uppklarnande väder

Vädret är bättre och prognosen säger svaga vindar, växlande molnighet och inget regn.


..Nä, vi vill inte vara med på bild... (Cilla och Jörgen)

Vi sätter iväg ut mot öppna havet, efter lite snirkling förbi Stora Risten och Ormön.


Henning och Anders paddlar på mot Stor Roten

Efter fika på Västerskäret så sätter vi kurs mot Stor Roten


Stopp och halt i gruppen


Vi äntrar kanalen in till sjön mellan stora- och lilla Roten

Ön är egentligen två öar som är ihopbygda och har en liten sjö mellan. På kartan så ser det ut som en insjö, men kanalen in är knappast skapad av moder natur...


Kajakarmada på Stor Roten


Reisleiter Henning brättar om Stor Rotens militärhistoria

Henning berättar om skrönan, att "Denna plats med sitt avlägsna läge, öde natur och där trivseln är minst"

Mer finns att läsa här på LKS blogg.


Sightseeing på Stor Roten

Alla husen är bommade och dåligt underhållna, men elen verkar fräsch och elskåpet såg nytt ut.


Berg av den, i Singö skärgård, så vanliga bergarten Cementus grålle

En gammal gjuten pjäsplats på norra sidan.

- Där borta ligger Understens fyr och tittar du ännu längre så ser du Åland i fjärran, säger Cilla

Utsikten från stridsledningsplatsen på östra sidan är magnifik. Man får känslan av att Understens fyr ligger ganska nära, men fågelvägen till Understen är 6,5 km.

Man ser även konturerna av Åland.

Kurs mot Måssten

Efter lunch och sightseeing sätter vi av mot Måssten, 7,5 km paddling med endast några småkobbar längs vägen.


Strykare vid Stor-Korssten


- Så här stor fisk fick jag i somras, säger Anna... eller?

Väl på plats på Måssten slår vi upp våra tält på den gamla militärkajen i norra viken.

Efter en ganska lång dag passar det bra att starta med middagen, då alla är hungriga.

Lasse, Anna och Anders äter middag på Måssten


Chef Lindgren intar den egenkomponerade middagen Triangia-wokade grönsaker med fläsk och ris , men ser de inte lite skeptiska ut?


Fast jag kan meddela att det smakade kanon!


Cilla och Sören äter och dricker...


Kvällsutsikt från Måssten mot Svartklubbens fyr

Efter middagen tar vi en prommenad runt ön och kollar på de gamla pjäsplaterna och värnen, även om allt är väl igenmurat för att det inte skall utgöra någon säkerhetsrisk så är det ändå intressant att se hur mycket de har gjort på ön genom åren.


Lite aftonrodnad över Singö


Tältläger på Måsstens kaj


Skärgårdens coolaste tältplats, längst ut på den gamla militärkajen, Henning gillar "living on the edge"

Söndag morgon bjuder på dimma så det blir inga vidare bra bilder.

När vi skall ge oss iväg så "tappar" David sin förlucka. Alla letar med en blandning av skepsis, innan de ordnar en provisorisk lösning med en vaxduk och gummicord.

Vi paddlar efter Singös östra sida upp till Råstens Udde, innan vi går i land på Långgrundet för lunch. Davids lucka håller tätt.

Direkt när vi sätter oss i kajaken efter lunch börjar det regna och fortsätter sedan resten av dagen.

Ledarkandidaterna har varit på sin vakt hela helgen och fast vi hade ett antal hyss planerade så har vi inte lyckats genomföra så många av dem. David försökte hela helgen att "komma bort" från gruppen, men det var alltid någon som bevakade honom som en hök.

När vi på vägen in mot Äspskär rundade en udde så var gruppen ganska lång och ledarna kollade inte bakåt innan de rundade så vi valde att stanna resten av deltagarna för att kolla hur de reagerade. Det tog ett tag innan de kom tillbaka.

Väl på plats på Äspskär så "hittade" jag en lucka i min sittbrunn och den verkade komma från Davids kajak...

Nu ser vi fram mot fyra nya ledare till Uppsala FF, Norrviken får tre nya, Knivsta två, Enköping en och Västerås en.

/Rob