Paddelkväll i Fyrisån och på Ekoln

Gänget på jobbet tog en kväll på Ekoln med varsin kajak i torsdags.

Vi kom till Sunnersta i blåst och med regnet hängande i luften. På väg dit hade det spöregnat på annan plats i Uppsala, men vi vek inte ner oss för det...

Vi var sex som åkte iväg, varav två totala nybörjare. Jag fick agera Reisenführer för gruppen och instruerade så att alla kom i sina kajaker. Vi hyrde på Friluftsfrämjandet, fyra Artisan Millenium, en Trapper Dolphin och en Arctic Expedition.



Ljubov hade aldrig suttit i en kajak och hon var märkbart tagen av stundens allvar, men jag uppmanade henne att bara sitta i kajaken en stund och bara vara och få lite förtroende för kajaken. Peter har varit ute förr, både själv och med mig. Efter det där skulle bara jag i en kajak också



På väg nerför Fyrisån och Ljuba och Carin får ganska snart upp farten bra.
När vi kommer till åmynningen så blåser det på ganska bra. Vi hade sagt innan att om det är för blåsigt så åker vi uppåt i ån istället, Jag åkte ut i Ekoln och kollade men det var ganska lugnt där ute, lätt vind och inga större vågor så gänget borde klara av det utan problem.



Efter som vi åkte efter jobbet så var vi alla ganska hungriga så vi åkte bara till Alnäs och strandade där för att grilla korv och softa. Det var dessutom en ganska lagom bit för alla, lagom för att komma förbi den första nervösa kvarten och möjlighet att sedan justera det som inte var bra, med fotstöd, svankstöd och klädsel.
Det var inte kallare i vattnet än att det var okej att kliva i vid landning. Änderna var lite nyfikna på våra kajaker...



Grillmästare Peter skötte grillen med den äran, men en engångsgrill räcker inte riktigt till tre set grillkorv... Men vi blev i alla fall mätta och belåtna. Efter att vi ätit och druckit klart så packade vi ihop och med nya krafter kunde vi köra vidare.



Vi körde vidare efter Alnässidan ner mot Skaris. Vågorna blev lite större, men jag var glatt överraskad över att Artisanen gick så snällt i vågorna, inga problem att ligga avspänd i sidvågor med paddeln i luften, inte likt min Isfjord... Jag måste lära mig att slappna av i Isfjorden eller byta kajak!



Efter att vi kommit till Skaris så vände vi och började paddla tillbaka. Vi hade M/S Carl Gustaf att akta oss för och vi visste att den gick från Uppsala klockan sju, men vi hade ingen aning om hur lång tid den skulle ta ner till Graneberg, så vi stannade där och väntade... Det tog längre tid än vi kunde ana, men det är nog inget kul att möta en så stor färja i ån så... När vi sedan började köra upp i ån så kom ett gäng med vattenskoteråkare som nog inte riktigt läst på hastighetsbegränsningsskyltarna... men de visade oss god hänsyn så fort de såg oss, snyggt.

Gick allt bra då? Trodde aldrig att du skulle fråga...
Vi hade två hundra meter kvar till FF-bryggan då händer det som nästan aldrig händer,en vurpa, det var Peter!
Han och den andra Peter åkte på lite efter Flottsundsbron och troligen så skar han med paddeln och vurpan var ett faktum.
Jag och Carin var väl typ hundra meter bakom och helt plötsligt såg jag en vit botten framför mig. I samma veva hade två andra paddlare kommit ikapp mig och Carin och den ena killen och jag reagerade samtidigt, det blev en bra tid på hundra meter...
Peter kom snabbt upp ur kajaken, vi hade haft en genomgång om vad som gällde OM en vurpa skulle ske och Peter hade handlat instinktivt enligt mina instruktioner, ryckt i öglan, tryckt sig ur med händerna brevid sittbrunnen och voltat ur.
Vi tömde hans kajak och sedan gjorde vi en kamraträddning och det gick OK. jag låg åt fel håll och det var lite Polsk riksdag i och med de som kommit i kapp oss ville hjälpa till i all välmening. Peter var lite speedad, men jag fick honom att lyssna på mig om vad han skulle göra och han kom tillbaka i sin kajak igen. Vi valde att inte pumpa ur det sista, eftersom det inte var så långt kvar utan vi körde på lite sakta.

Summering:
Alla var mycket nöjda med kvällen, trots den vurpa som ändå gick bra. Peter fick blodad tand, OBS, inte bokstavligt talat, utan ville gärna öva vurpa och räddningar i bassäng, kanske kan bli med FF i vår eller om vi skall iväg till Gimo igen. De andra ville gärna iväg igen och jag tipsade om FF´s turer och kurser som finns, som är vettigt när man är ny och ovan.

Nu är det läge att ta ut Isfjorden igen hemma i sjön, jag måste öva mer och hoppas på hård vind. Eller skall jag försöka sälja den? Kanske är läge att sälja Kavaten också? Skulle vilja ha en P&H Cetus eller en Skim Distance, men jag måste få prova dem först. Jag hade tänkt att få paddla Distance igår, men den var uthyrd till killen som sedan hjälpte oss upp med Peter...

/Rob