Vi var 11 förväntansfulla själar som flera av oss hade ärats med denna dag, 35, 40, 50, 60 års present.
På plats i Linköping, på Sviesta Motorstadion redan vid 7.30 på söndagmorgonen, men dagens förväntning gjorde det lätt att kliva ur sängen.
Från fönstret i teorisalen kunde vi se när de ställde upp dagens bilar.
Jonas körde teorin tillsammans med Jarmo. Två timmar om säkerhet, bilens funktion, körteknik, spårval, bromspunkter, växlingspunkter osv. Som gammal tävlingsförare så var mycket skåpmat, men med 18 år gammalt damm över.
Bilarna är byggda av Renault och framtagna för racingskolor.
Formel Renault Campus, 1,8 liters motor på 130 hk (från clio), 5 växlad sekventiell vilket innebär att man matar växlar ungefär som på en motorcykel. 0-100 på ca 4 sekunder, toppfart ca 230 km/h, justerbara kolfiberbromsar, 100-0 på 23 meter, 420 kg torr.
Vi var två på varje bil och turades om att köra. Jag körde som tvåa.
Vi körde 4 pass var under dagen. De första två passen var bakom förbil, på led, för att vi skulle lära oss banan och spår och bilens funktioner. Första passet gick riktigt sakta, men det är klart, jag har kört tävlingsbil på bana sedan tidigare så jag kom snabbt in i det. Andra passet kördes med lite högre tempo och det gick att få lite flyt i körningen.
Pass tre blev det ett tempo mer liknande det vi skulle hålla till pass fyra.
Pass fyra ja, amatörernas afton ;-)
Vi skulle köra fem varv på tid och målet var att sätta två tider som var så lika som möjligt. Den med minst skillnad skulle bli vinnare. I första gruppen lyckades 3 av 6 bilar att ägna sig åt gräsklippning, istället för banracing, men inget hände mer än lite stukade självförtroenden.
Första gänget på väg in i depån efter första passet.
Jag delade bil med Markus, som här laddar inför ett nytt pass.
Line-up i bandepån, skyddade av välbehövlig skugga, årets varmaste dag till trots.
Killen på bilden (va, det är ju jag ju...) ser djupt koncenterad ut...
...ut på start och målrakan på trean och fullt, en snabb knyck och i med fyran fram till bromspunkten inför esset.
I vår grupp höll sig alla på banan och det flöt på bra.
Efter pass fyra så var det ju bara en sak kvar...
Ja visst ja, prisutdelning!
Och vem står där i mitten? Nämen, det är ju jag!!
Två jämna varv var målet, mina jämnaste varv skiljde bara 98 tusendelar mellan och det räcker för seger.
Däremot så var mina varvtider inget att skriva hem om, men jag hade som sagt inte ställt mig in på att köra snabbast och chansa något, utan jag ville köra safe och försöka göra så lika som möjligt på varje varv.
Det gav mersmak, men jag känner inget sug att tävla igen. Att få jaga fram på en bana i en bra bil och tävla mot sig själv ger mig en kick, på samma sätt som karten gav mig tidigare. Blir det något mer? Ingen aning, men det skulle vara kul att få lite mer snabba varv och verkligen känna på bilen ordentligt... Vi får väl se.
/Rob
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar