Redan igår hade jag varit nere och pikat och det var bra kärnis. Två andra gav sig iväg och de pikade och mätte en bra bit ut.
Även när vi högg rejält så svarade isen upp bra. Där vi såg och kunde mäta så var det ca tio cm kärnis. Den delen som var öppen för några dagar sedan, i åmynningen, där var det också tio cm.

Uffe hittar en windsurfingbräda, komplett med segel och bom...

Uffe njuter i solen.

Åja, jag njuter jag med...

Väl ute i solen och på den nyfrusna isen var det helt fantastisk åkning, superglid och svart kärnis.
Sommarens kajakled, nu skridskoled...

Skäggfrost i grodperspektiv. Det var minus 9 i natt och det gjorde frosten rejäl och säkert påverkande på den fina isen.

En växt i stillhet... infrusen i den svarta kärnisen.
Hyggligt på bild, fantastiskt i verkligheten.

Trots att det var mitt på dagen så stod solen lågt över det frostiga landskapet.
En helt fantastisk känsla att stå på "rören" igen och det var kul att åka med en ny skrinnarkompis.
Efter det så började vi riva tapeter i vårt sovrum, dags för uppgradering av ytskikt efter typ 9 år...
/Rob
2 kommentarer:
ser mysigt ut.
Men klart svårpaddlat ;-)
Nja, svårpaddlat och svårpaddlat...
Man behöver bara en annan typ av "paddel", en skedda av slipat skridskostål och några fel i huvudet förmodligen...
Det jag har funderat på är varför man inte hört talas om skridskoåkning med tältövernattning!
Det borde bli hur bra som helst...
/Rob
Skicka en kommentar